- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Förra delen /
35

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

35

lott det kanske blir att under många långa år täras af sorgen och
långsamt tyna bort — jag skall aldrig glömma dig, ända till det
sista ögonblicket skall jag med saknad tänka på dig, och i ditt
ställe skall bitter sorg bli min trogne följeslagare, tills äfven jag
får gå hem till min himmelske fader.

Efter dessa ord böjde hon sig djupt ned öfver den älskade, och
hennes skälfvande läppar tryckte den sista afskedskyssen på hans
mun.

I detta ögonblick flödade klart månsken in i rummet och
kring-strålade den vackra flickans gestalt liksom med en gloria.

Då kände hon någon mildt vidröra sin axel.

Hastigt rätade hon upp sig och såg sig nästan förskräckt om.

Ett svartklädt, medelålders fruntimmer stod framför henne och
såg deltagande på henne.

Det var den aflidnes mor.

— Förlåt, fru friherrinna . . . stammade den ytterst förlagna
flickan.

Hon ville tillägga något, men saknade kraft dertill.

— Hvad skall jag förlåta?

— Att jag vågat komma hit . . .

— Hvad kärleken vågar, mitt barn, det kan aldrig vara något
orätt. Jag vet mycket väl, hvem ni i min son förlorat, och om den
soig än är aldrig så stor, som fyller modershjärtat, förstår jag likväl
er djupa smärta och vet, hur mycket ni är i behof af deltagande,
och derför skänker jag er detta af uppriktigaste hjärta.

Med dessa ord slog hon armarne kring den så djupt bedröfvade
Eida och tryckte en kyss på hennes panna.

— Tack, tusen tack, fru friherrinna 1 Ack, hvilken nåd bevisar
ni inte mig, den tarfliga flickan . . .

— Tala inte så, Eidal Min sons hjärta var ädelt, men äfven
stolt; han kunde endast skänka det till en sådan flicka, som är värd
att hvila vid mitt bröst.

En glödande rodnad färgade den fagra ungmöns kinder.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:41:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/1/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free