Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
— Kom till mitt hjärta’ sade friherrinnan med af sinnesrörelse
darrande röst. Jag har förlorat en son; blif ni min dotter!
I nästa ögonblick hvilade Eida vid den förnäma damens bröst.
Bådas snyftningar hördes genom rummet.
Ingen af dem märkte, hurusom salsdörrens portièrer varsamt
skötos åt sidan, och hurusom ett kvinnoansigte visade sig innanför
dem. Och i detta ansigte lågade tvänne mörka ögon, hvilka med
ett uttr3’ck af vrede, af mödosamt kufvad ilska voro fästa på den
aflidnes mor och fästmö.
Så stod hon der några minuter och lyssnade,
Nu sträckte hon fram det af kanstaniebrunt hår omgifna
hufvudet ännu längre, liksom ville hon uppsnappa de ord, som hviskande
kommo öfver de båda andras läppar.
Men det lyckades henne antagligen mte; ty med en snabb och
otålig rörelse lät hon portièrerna åter falla samman och försvann
bakom dem.
— Jaså, friherrinnan kallar redan denna flicka dotter, kom det
hväsande öfver hennes*läppar, när hon nu stod der ute i korridoren.
Åh, det skall hon få umgälla, denna slyna, som vågat vända
baronens håg ifrån mig.
Under tiden hade mor och fästmö slagit sig ned invid den
aflidnes kista. Så sutto de der en lång stund snyftande.
Men trots den sorg och smärta, som sargade deras hjärtan, kände
de likväl, att en mild tröstens engel dragit in hos dem.
Friherrinnan hade i den unga flickan funnit en dotter, Eida i
friherrinnan en mor.
I synnerhet var det för Eida af stor betydelse, att hon, hvars
käraste vän hvilade der i kistan, nu ägde en moderlig väninna, som
förstod henne, vid hvars bröst hon kunde få gråta ut sin bittra
smärta.
När de båda fruntimren nu stego upp, räckte de hvarandra
handen.
I stum sorg möttes deras blickar, som tycktes vilja säga:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
