Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
— Nå ja, hur ni vill, men glömmen för ali del inte att vara
försigtiga!
— Hur så?
— Jo, genom vår gemensamme vän ha ni i natt kommit i
besittning af mycke’ pengar. Visa dem inte för någon och bravera inte
med dem, så att det väcker misstankar! Polisen kunde lätt få nys
om, att ni i en hast fått så godt om schaber, och närmare
under-söka, huru dermed egentligen förhåller sig. Ar bara misstanken en
gång väckt, så ä’ det min själ inte så lätt att sedan åter skingra den.
— Ditt råd är godt, min käre Siberg, och vi skola naturligtvis
följa det. Men jag tänkte i första ögonblicket, att du menade
någonting annat.
— Hvad då?
— Att vi möjligen kunde möta den der ånge mannen, som då
säkerligen skulle känna igen oss och genast låta fasttaga oss. Slumpen
spelar blott allt för ofta en högst märkvärdig rol här i lifvet, och
det skulle ju kunna hända, att han lyckades rymma från doktorn,
fortfor Thure.
Dödgräfvaren skrattade.
— Jaså, du tror det? Nej, då känner jag doktor Lehman bättre
än du. Hvad han en gång fått i sina klor, det släpper han inte
vidare. Nej, nej, baronen — ty ett sådant högdjur var det
verkligen — är i godt förvar, det kan du vara lugn för. Jag skulle
verkligen inte vilja vara i hajs kläder, ty säkerligen förestår honom
ett lika rysligt öde som det, hvartill ban dömt den unga flickan.
— A propos det, hur ska’ det bli med grafven, ska’ vi inte
skotta igen den?
— Åh nej, det är tids nog i morgon bittida, svarade Siberg
med en ljudlig gäspning, Jag är så fördömdt trött, och ni längta
ju tillbaka till sta’n. Det är ingen, som stjäl bort flickan i natt,
om också grafven står öppen.
De tre skurkarne vexlade ytterligare några ord med hvarandra,
men dem hörde ©j Eida, ty hon hade åter lemnat förstugan och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
