- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Förra delen /
109

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

109

I omedelbar närhet af den figur, bakom hvars fotställning flickan
gömt sig, stannade han ännu en gång och lyssnade.

Åter igen utstod den olyckliga verklig dödsångest.

Kastade gubben bara en enda blick bakom den stora bystens
fotställning, s| var hon upptäckt.

Hennes hjärta klappade så våldsamt, att det hotade att brista,
och Eida tyckte, att den gråhårige mannen ovilkorligen måste höra
dess slag.

Då gjorde gubben en hastig rörelse åt hennes gömställe till.
Eida hade så när utstött ett skri, ty hon trodde sig redan upptäckt.
Men den gamles rörelse hade en mera harmlös bevekelsegrund.

Ett luftdrag hade nämligen kommit lågan i hans lampa att
flämta till, ty vinden hade plötsligt ryckt upp det i närheten
befintliga fönstrets ena halfva.

Nu stängde tjänaren fönstret och steg sedan åter nedför trappan.

När det sista ljusskenet försvunnit, drog Eida en djup suck af
lättnad.

— Gud vare tack och lof! hviskade hon, Hur nära deran var
jag inte att bli upptäckt af gubben!

Och med samma snabbhet, hvarmed hon gömt sig bakom
posta-mentet, kröp hon nu fram igen ur sitt gömställe. Hon var
nämligen af den åsigten, att hon för närvarande ej vidare behöfd frukta
någon fara, och modigare gick bon längre in i korridoren.

Långt hade han dock ej gått, innan hon å nyo hämmade sina

steg,

Det föreföll henne, som hade hon hört en röst. Och hon hade
ej misstagit sig. Ett suckarde och stönande nådde hennes öra. Let
kom från *tt rum, hvars dörr ledde ut i korridoren.

Eida gick genast fram till denna dörr och öppnade den mycket
försigtigt. Flera sekunder stannade hon på tröskeln och kastade
häpna blickar in i rummet.

Månen hade under tiden glidit fram bakom moln, nyss

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:41:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/1/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free