Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
for hon häftigt. Du har bedragit mig, du har på det mest skam
lösa sätt fört mig bakom ljuset. Jag har kastat allt annat öfver
bord för att tillhöra dig, emedan jag trodde dina kärlekseder, och
nu har du ändå öfvergifvit mig. Håller du så dina eder?
Doktorn försökte lugna den upprörda.
— Det är inte sant hvad du nu säger, förklarade han.
— Inte sant? upprepade hon med skärande stämma. Har du
verkligen ett så dåligt minne?
— Jag har inte ]öfvat att gifta mig med dig, invände läkaren.
— Jaså, du försöker slingra dig undan på det viset? Men du
har svurit att evigt älska mig och ingen annan, och är inte det
detsamma som ett äktenskapslöfte. Hur har du hållit din ed?
— Se så, tyst nul
— Nej, det är hvarje menniskas fria rätt att tala. Med heliga
eder har du lofvat att alltid älska endast mig, och när jag af kärlek
helt öfverlemmnade mig åt dig, då skedde dat i den fasta
öfvertygelsen, att du menade ärligt och tänkte gifta dig med mig.
— Jag rår väl inte för, att du inbillat dig något, som jag
hvarken sagt eller tänkt, utlät sig doktorn med en lindrig
anstrykning af hån. När du lät mig rå om dig, då trodde jag ej annat,
än att du liksom jag endast tänkte på stundens nöje; inte kunde
jag väl ana, att du umgicks med sådana baktankar som att med din
medgörlighet så att säga binda mig. Hade jag trott det, så. . .
— Så hade du i alla fall handlat så, som du gjorde, inföll
kvinnan med ett ansigtsuttryck och i en ton, som rent af skrämde doktorn.
Jag känner dig nu och vet hvad du går för, och bra är det.
Doktor Lehman blef, som sagdt, rent af förskräckt för uttrycket
i den förtörnade kvinnans ansigte. Sådan hade han aldrig förr
sett henne.
Han försökte lägga ett så mildt tonfall i sin röst som möjligt,
när han nu yttrade: -
— Se så, var nu inte så kort om hufvudet och omedgörlig, utan
låt förhållandet oss emellan hädanefter förblifva det samma, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
