- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Förra delen /
132

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

132

det hittills varit! Vi ha ju hafc många trefliga stunder tillsammans,
och nog kunna vi väl äfven hädanefter komma godt om sams.

Med dessa ord försökte han fatta hennes hand.

Hvilket gudlöst hyckleri 1 I tysthet rufvade den uslingen redan
på en plan att för alltid göra sig kvitt denna kvinna, som eljes
kunde bli farlig för honom.

Lilly undandrog honom emellertid sin hand,

— R^r inte vid mig, menedarel Din beröring är gift. Den,
som kan bära sig åt så, som du gjort, är en äreförgäten skurk, ja,
en djäfvul.

— Lilly! sade han i en på samma gång bedjande och
smekande ton.

Det tonfallet hade förut så mången gång försatt hennes hjärta i
eld och lågor, men nu väckte det icke mera något eko af glädje och
kärlek i det samma.

— Eländige hycklare I utbrast hon med skälfvande läppar. Du
narrar och bedrar mig inte vidare, sedan jag nu ändtligen
genomskådat och lärt känna dig.

Hon stod der med ryggen vänd mot väggen. Hennes barm
häfdes våldsamt, och andhemtningen var nästan flämtande.

— Verlden skall få veta hvad du är för en usling, hväste hon
efter en kort paus. Min kärlek till dig var uppriktig, djup och
innerlig; mitfc hat skall bli likadant. Ve dig, Edvard! Grenom din
trolöshet har du frammanat en hämnare, som hädanefter oafvändt
kommer att ha sin blick stadigt fäst på detta mål. Jag går sjelf
gerna under, bara jag derigenom kan störta dig, menedare, i förderfvet.

Den vackra enkan var så upprörd, att hon darrade i hela
kroppen.

Inom en liten stund, hvarunder doktorn stått der rådlös och
oense med sig sjelf, fortfor hon:

— Da har svurit mig glödande kärlek och oförgänglig trohet,
du har brutit detta ditt heliga löfte ...

— Jag skall hålla det, bedyrade läkaren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:41:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/1/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free