Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
— Alldeles som du hittills gjort, skrattade Lilly gällt. Åh, jag
förstår så väl: du försöker insöfva mig för att sedan desto säkrare
kunna göra dig kvitt mig. Men jag är nu varnad och på min vakt.
Doktorn rynkade pannan.
— Men så tag då ditt förnuft till fånga, Lilly! Du är ju
alldeles, som du vore från vettet.
Ett leende af outsägligt hån krusade den vackra enkans läppar»
— Hvem har bringat mig derhän, hva’ ?
— Men är du då så oförsonlig? Kan du då inte förlåta?
— Nej!
— Verkligen inte?
— Aldrig i lifvet.
— Men jag svär ...
— Det har du redan så ofta gjort, men slutet var och blef städse
en mened.
— Hvad begär du då af mig?
— Ingenting vidare. Jag vill nu bara stilla min hämdtörst.
— Men hvarför det?
— Och det frågar du?
— Ja, det är ju min rättighet.
— Din rättighet?
— Ja, du har ju lofvat att vara min, och jag släpper dig ej,
jag öfverger dig aldrig. Jag ville bara pröfva dig, ville se, hur pass
uppriktig dia kärlek till mig var.
Lilly stampade häftigt med foten i golfvet.
— Tig, eländige, och behåll dem för dig, dina skändliga lögner!
Det var i stället din mening att för alltid göra dig kvitt mig. Och
om jag verkligen vore nog dåraktig att vidare sätta någon tro till
dig, så skulle det för mig vara liktydigt med en dödsdom.
— Du är ju alldeles från vettet, Lilly.
— Det skulle du nog vilja inbilla mig; men ännu har jag dess
bättre mitt förstånd r behåll, och jag tänker använda det. Dig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
