- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Förra delen /
201

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

201

Med bevingade steg ilade han nu framåt, och snart stod han
framför den låga ytterdörren.

Den starke mannen ägde i detta ögonblick icke nog styrka för
att trycka upp klinkan. Han stödde sig med tårfylda ögon mot
väggen och såg på den lilla dörren, ingången till hans hem, hans,
lycka.

Och nu öfverväldigades den hårdt profvade mannen till den
grad af sina känslor, att han föll på knä och kysste den tröskel,
öfver hvilken den vackra Anna såsom haos brud för första gången
stigit in, och hvilken hon för sista gången vid hans sida trädt öfver,
när hon gråtande följt honom ned till stranden och tagit afsked af
honom.

Fjorton långa år lågo mellan den dagen och i dag.

— Anna, min rara lilla Anna, har en aning sagt dig, att din
Emil lefver, att han är dig så nära?

Elastiska steg hördes nu plötsligt der inne i stugan._ Fort
sprang då mannen upp och gömde sig bakom den tjocka stammen
af den lönn, som liksom skyddande utbredde sina skuggrika grenar
öfver den lilla stugan.

Ytterdörren öppnades, och en ung flicka med en korg på armen
steg ut. Hennes ansigte kunde Emil ej se, ty det var vändt från
honom, endast hennes jungfruliga, vackert proportionerliga gestalt
kunde hans blick omfatta.

Med möda tillbakaträngde han det glädjeskri, gom ville bana sig
väg öfver hans läppar.

Säkerligen var det Maria, hans dotter, hvilken han senast som
tvåårig flicka hållit i sina armar. Hvilket behag i hvarje hennes
rörelse, precis som en gång hennes mor.

I namnlös längtan utbredde mannen armarne efter den hulda
flickgestalten. Det var hans barn. O, hvad han jublade inom sig
af lycka och stolthet.

Den unga flickan ilade fort hän mot byn utan att hafva
observerat den mörka gestalt, som stod dold bakom lönnen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:41:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/1/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free