Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
Emil böjde sig nu något framåt. Den ena fönsteihalfvan stod
öppen för att släppa in den svala kvällsluften.
Rummet var klart upplyst, och der — o, Grud, så när hade han
skrikit högt af skräck och glädje — der satt ju Anna, hans älskade
hustru, vid bordet.
Tårar fyllde den starke mannens ögon, när han nu efter så
lång skilsmässa återsåg henne, sin Anna, sitt allt.
Hvad hon ännu var vacker! Hennes figur hade blifvit
fylligare, hennes ansigte mera blomstrande, hon var ej längre den vackra
flickan utan en genom erfarenheter mognad kvinna, och det
tänkande allvaret i hennes drag kom henne att synas ännu mera
tilldragande.
Emil öppnade läpparne för att jublande ropa hennes namn,
men hans sinnesrörelse var för stor, han fick ej fram ett enda ljud.
Hans tårfylda ögon hvilade bara oafvändt på henne, hvars bild
under fjorton års fångenskap dag och natt stått för hans inre syn,
och efter hvilken han nära nog förgåtts af längtan.
Hans egen Anna. Nu var han åter hos henne, och nu skulle
allt bli bra igen. Hans blick sväfvade genom rummet, i hvilket allt
var som förr. Der öfver soffan hängd© hans stora bröstbild, omsluten
af en ram af friskt granris; hon tänkte alltså fortfarande i kärlek
på honom.
Emil ville rycka upp sig, ville ila till dörren för att stiga in
och jublande sluta sin Anna till sitt bröst. Men ett onämnbart
något förlamade honom, han lutade sig mot väggen och blickade
med af sällhet nästan sönderspringande hjärta in i rummet, på sin
hustru.
Men hvad na då?
I detta ögonblick öppnades dörren der inne till den lilla
kammaren, och en smärt, högväxt man i sjömansdrägt steg ut.
Var inte det Sven, hans ungdomsvän och granne?
Hur kom det sig, att han så här dags var här hos hans Anna?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
