- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Förra delen /
320

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

320

— lit med er I röt han. Hvar tredje man stannar kvar, men
de andra gå genast opp på däck. Vägrar någon att lyda, så skjuter
jag ögonblickligen ned honom.

I detta ögonblick släppte Bro-Sven arrestanten och sprang
tillbaka. ’v

— Doktor, tag då mig först till skottafla, så behöfver jag inte
utföra en handling, i jämförelse med hvilken allt annat, som jag
gjort mig skyldig till, synes mig vara tämligen oskyldigt.

— Jaså, vägrar du, att utföra min befallning?

— Ja, herr doktor, på det vilkor vägrar jag, att ni skjuter mig.
Må en annan bli styrmannens bödel, jag kan det, Grud fördöme
mig. inte.

Blixtsnabbt höjde doktorn revolvern, sigtade och tryckte øf.
Skottet small och i samma ögonblick gjorde Bro-Sven ett väldigt hopp.,
så att han slog hufvudet mot kajuttaket, och föll, träffad af
kulaè-midt i pannan, ned på golfmattan utan att ge något ljud ifrån sig.

En strid blodström forsade från liket ända fram till doktorns
fötter.

Detta var signalen till uppror.

Nu infann sig äfven kapten Stark, ditlockad af knallen.

— Å’ vi fria menniskor eller dina hundar? utbrast en gammal
matros och lyfte hotande sin hand mot den hittills så fruktade
doktor Lehman.

Med af rättmätig vrede blossande kinder och lågande blick
närmade sig nu äfven den unge Erik Lind.

— Det var den sista yttringen af ert tyranni, förklarade han
mëd manlig beslutsamhet. Blodet, som der flyter ända fram till edra
fötter, kräfver räkenskap och försoning. — Framåt, mina vänner!
Fasttagen mannen här, som hela tidén behandlat er sämre än galna
hundar! Lydén hädanefter endast er kapten! — Eller måste vi icke
göra ett slut på detta olidliga tillstånd, herr kapten? vände han sig
till denne. Det är oss alla och i synnerhet er ovärdigt att låta sig
så kujoneras af en person. Öfvertag högsta ledningen om bord, herr

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:41:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/1/0320.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free