- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Förra delen /
321

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

321

kapten, och oskadliggör despoten, innan han sjelf skjuter eller låter
skjuta ned oss allesamman I Det är hög tid. %

Den rättänkande kaptenen iosåg det befogade i uppmaningen
och faran af att här ställa sig på den i trångmål stadde doktorns
sida. Utan betänkande gaf han derför sitt samtycke till styrmannens
nyss utdelade befallning.

Hvad doktor Lehman aldrig kunnat tänka sig, det inträffade nu:
de hittills så underdåniga och ödmjuka matroserna kastade sig öfver
honom, och innan han till sitt försvar hann aflossa något mer skott,
fann han sig omkullkastàd och fasthållen af minst ett dussin senfulla
händer.

Men så märkvärdigt, när den eljes så energiske och hersklystne
doktorn så oförmodadt blifvit beröfvad sin makt och befann sig i
matrosernas våld, såg han sig visserligen förebrående omkring, men
yttrade ej ett ord.

Kaptenen ingrep nu och befallde två man föra ner lången samt
tillsade de andra att återvända, hvar och en på sin post.

Längst ned i skeppsskrofvet fanns ett litet afskildt rum, hvilket
doktorn användt som arrest för dem bland besättningen, som enligt
hans förmenande -gjort sig skyldiga till någon förseelse, som borde
bestraffas. Till detta rum blef ha»-nu sjelf förd.

Till fångvaktare utnämnde kaptenen en man, om hvilken han
visste, det han mer än någon annan fruktade och hatade doktorn.

Då denne der nere blifvit slagen i bojor, yttrade han:

— Detta har jag att tacka dig, Lind, för, dig, som jag upphöjt
och på allt sätt omhuldat. Så lönar du mina välgerningar. Äfven
mitt misstroende mot dig var alltså berättigadt, och då sökte jag
ändå alltjämt förjaga det. Det var ju dumt, men nu är. det för
sent att ångra sig. Vi ha emellertid en räkning ouppgjord med
hvarandra, men derom tala vi vid lägligare tillfälle. Godt, att jag
ej är helt och hållet beroende af ditt godtycke, otacksamme I

Derpå vände sig fången till kaptenen med frågan:

— Hvad tänker ni nu göra med mig, kapten?

Hjelten på Cuba. - 2L

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:41:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/1/0321.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free