- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Förra delen /
322

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

322

— Det vet jäg ännu inte, herr doktor, svarade den tilltalade,
Det komme| väl att bero på ert uppförande.

— Om ni vill lyssna till en bön af mig, så ber jag er
landsätta mig i någon engelsk hamn.

— Det vore mycket oklokt gjordt, ty ni skulle naturligtvis då
genast göra allt för att skaffa oss obehag, inföll här styrmannen. —
Nej, herr kapten, derom kan ej bli fråga, vände han sig till denne.
Det innebär en allt för stor risk för oss. — Bäst är, tilltalade ban
å nyo fången, att ni följer med, tills vi lyckats finna briggen »Preja»,
som säkerligen beredvilligt tar er med hem till Sverige igen, der ni
antagligen är mycket saknad och efterlängtad. På så sätt kommer
ni äfven i tillfälle att bedja den unge man, mot hvars lif ni
stämplat, om förlåtelse för denna er älskvärda uppmärksamhet mot honom.

Doktor Lehman skar tänderna i vanmäktig vrede; vildt rullade
hans ögon.

— Nåväl, det finns väl då här om bord tillräckligt med krut
och bly för att för alltid rödja mig ur vägen. Kapten, gör processen
kort; jag fruktar inte döden.

— Lugna er, herr doktor! Det är ingalunda vår afsigt att
handskas så lättsinnigt med ert lif, som ni gjort med andras. Om en
våldsam död kan alltså ej bli tal. Ni får lefva och ge er till tåls
så länge. Ert framtida öde är så mycket beroende af
omständigheterna.

Kaptenen lemnade nu med’styrmannen arresten, sedan han ålagt
matrosen att strängt bevaka fången, hvilken tillsägelse egentligen
var alldeles öfverflödig.

När kaptenen kom upp på däck, hade manskapet hissat den
holländska flaggan och på bogsprötet och i tågverket dragit upp en
mängd brokigt färgade småflaggor, hvarigenom de tillkännagåfvo sin
afsigt att festligt fira denna minnesvärda dag.

Nu kommo de allesamman emot kaptenen och svuro honom
trohet och tillgifvenhet in i döden, utan att han uppmanat dem
dertill, och de voro derför öfvertygade om, att en riklig utdelning af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:41:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/1/0322.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free