Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
325
, — Nå-å, herr baron, tilltalade honom nu Dahlin,
trollkonstnären, hvad tror ni om våra utsigter? Skall vår flotte komma
lyckligt igenom bränningarna fram till klippväggen, eller skall den bli
slagen i stycken såsom ett »domedagsverk» från en tysk
leksaksfabrik? Då gå både vi och alla de dyrbara saker, som vi ha om bord,
förlorade för menskligheten. En rent af oersättlig förlust.
Ragnar ryckte på axlarna.
— Min vän, hvad skall jag kunna säga er för en tröst, då jag
sjelf ingen vet? Inträffar inte här ett under, så förlorar nog
verlden bland annat äfven en stor konstnär, såvida ni inte kan trolla er
i land.
Sjelfva herr Hall var så tröstlös som möjligt och längtade tillbaka
till det kära Stockholm.
— Det säger jag för sant, yttrade ban till herr Ek, snickaren,
att kommer jag lyckligt och väl i land, så far jag med första tåg
tillbaka till Stockholm, och se’n lurar mig ingen derifrån vidare*
Om också lifvet inte är mycke’ värdt, såsom jag alltid påstått
der hemma, så är det i alla fall alldeles för godt till att sätta på
spel vid ett skeppsbrott midt ute på hafvet. Man är väl inte född
till haj mat heller. Nog hade man det sträfsamt och knappt der
hemma, men så här uselt har jag ändå aldrig i mitt lif haft det.
Jag kan inte förstå, hvad som kom åt mig, när jag beslöt mig för
att resa till Amerika. Men se, käringen låg alltjämt öfver mig; det
der skulle bli så bra, vi skulle komma rakt in i paradiset. Men så
är det, när k vinfolk får råda, då bär det åt Helsingland; det har
jag sett förr.
— Så herrn pratarl sade Ek. Den, som vågar sig ut på sjön,
måste naturligtvis ta det, som det der är. Komme jag bara väl i
land, så skulle jag nog slå mig fram. En snickare behöfver man
öfver allt. Och inte ska’ jag väl här behöfva arbeta för bara maten,
såsom jag fick göra der hemma i det usla Sverige.
— Nåja, det kan väl hända, att ni får det bättre. Men hur
tror ni, att vi ska’ komma uppför det der berget? Det blir allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
