Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
339
honom, bara han visar oss närmaste vägen till skatten. Det är nog
inga småsummor, som kaparkaptenen har samlat, eftersom han satt
en man att vakta dem, sade Dahlin och tycktes ha god lust att
stiga ned i gubbens båt.
Men bnron Ragnar höll honom tillbaka.
— Det faller mig inte in att bekymra mig om sjöröfvarens
privatsaker, sade han. För oss är det den största skatten, om vi
kanna finna en utgång från denna håla och på så sätt rädda oss.
— Men då måste ju i alla fall gubben komma hit öfver på
flotten, eller också vill jag stiga ned i hans båt.
— Var inte oförsigtig, Dahlin. Enligt min åsigt befinna vi oss
här på ett ställe, der ett obetänksamt steg kanske rent af kan ha
döden till följd. Något måste emellertid göras.. . topp, låt oss
bägge två stiga ned i båten! Gubben må angifva riktningen, i
hvilken vi skola fara; jag skall sköta årorna.
Med dessa ord steg Ragnar i båten. Dahlin följde med ett
oförsigtigt hopp efter, och genom denna rörelse kom båten ur sin
jämn vigt.
Gubben skrek till, liksom ropade han på hjälp, och kanske hade
allt aflupit lyckligt, om icke Dahlin i sin allt för stora ifver att
åter godtgöra det begångna felet, hastigt kastat sig öfver åt venstra
sidan, hvarigenom den ranka farkosten plötsligt lade sig på sidan
och kantrade.
Ljudlöst sjönk gubben ned i vågen och försvann genast med
hufvudet fore i det outgrundliga djupet.
Ragnar, som var en skicklig simmare, var snart uppe på flotten
igen, under det Dahlin, blek af skräck, höll sig fast vid den
kantrade farkosten.
Endast med mycken möda lyckades man få upp båten och den
icke simkunnige tusenkonstnären på flotten.
När de så sent omsider åter voro i säkerhet, kunde ej Ragnar
värja sig för själfförebråelser och anklagade sig, för det han på ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
