- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Förra delen /
381

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

381

De skeppsbrutne följde honom.

Man vadade genom vattnet och kom upp på torra landet.

Der steg man uppför en sluttning och kom in i ett af hafvet
redan för årtusenden sedan bildadt, trångt pass.

— Det här är min väg till öns inre. Om kaptenen har någon
annan väg, så är det hans sak. Min slingrar sig ut här, som ni ser.

— Framåt, kamrat! Vi komma fort efter! sade Dahlin.

Passet blef snart så smalt, att en person, endast med knapp

nöd kunde tränga sig fram mellan klippväggarna.

Under de svåraste förhållanden stego de oupphörligt uppåt.

Den enhände matrosen var alltid ett långt stycke före de andre.

Plötsligt stannade han och hurrade.

Dervid pekade han framåt och vinkade med den stympade
handen åt de efterföljande att skynda sig.

Blott allt för gerna hörsammade dessa uppmaningen, och fastän
svetten redan lackade från deras ansigten, skyndade de likväl hals
öfver hufvud efter matrosen.

Snart stodo de framför en manshög öppning och blickade ned i
en leende, yppigt grönskande dal, i hvilken en hel hjord af hästar
betade.

Midt i dalen fanns en liten dam, beskuggad af palmer och andra
träd, och förlänade det hela någonting inbjudande, ja, oemotståndligt
lockande. ^

Ragnar stod der som förtrollad af denna bild. Dahlin fick fatt
i sina jonglörkulor, från hvilka han aldrig skildes, lät de glänsande
kulorna dansa i luften och gaf på detta sätt sin glädje tillkänna.

Sedan trädde de ut i denna nya verld, kastade sig ned i gräset,
omfamnade hvarandra som. bröder, skrattade och jublade af glädje.

De voro ju räddade.

— Nu tillbaka till våra vänner! manade Ragnar, helt och hållet
glömmande, hvilken rol Dahlin spelat gent emot matrosen. Här

slå vi tills vidare upp vårt läger.

Förvånad ikg matrosen på Dahlin.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:41:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/1/0381.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free