Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
387
som ni. Jag sa’ ju den dumsnuten, hvem ni var, men han lät inte
öfvertyga sig, han höll envist fast vid sitt påstående, att styrman
Nipper vore död. Måtte hans själ derför bli stekt der, dit den nu
farit 1
— Fy skäms, gamle kamrat I sade Dahlin. Inte talar man så
gudlöst. Det gör mig ondt om den stackars saten, att jag måste
skjuta ned honom, men han lemnade mig ju intet annat val. Nu
ä’ det gjordt, och dermed må det äfven vara glömdt. Tag honom
på ryggen och knoga i väg med honom till grottan!
— Det är alldeles öfverflödigt, herr styrman, ty sådana der
kadaver finns det minst ett tjog förut i Patrikshamnen; men der borta
på sidan finns en klyfta, som leder rakt ned .i hafvet. Om ni vill,
att jag ska’ föra den gamle sjöhunden ur er åsyn, så kastar jag ned
honom der.
— Gör, som du vill, kamrat! Jag lemnar dig inga föreskrifter,
bara du är så hygglig och forslar bort liket.
Matrosen tog först kryckan från sin fallne kamrat och slungade
den långt ned i dalen.
— Vän Joel, ropade han sedan åt liket, din andel af
sjöröfvar-skatten, den ärfver jag, och jag vill bli hängd, om jag inte ärligt
förtjänt den, ty jag styr nu om, att du får en anständig begrafning.
Med dessa ord lyfte han upp liket på ryggen, hvarvid han
förstod att äfven ganska behändigt använda den stympade handen.
Sedan knogade han med sin börda uppför den branta sluttningen.
Då han kommit upp på höjden, stannade han invid en brant i
de brusande bränningarna stupande klippvägg, lade sig på knä och
slungade sedan ned liket i det hemska djupet.
t- God natt, gamle Joel! ropade han efter kamraten. När jag
en vacker dag löper in i den stora hamnen, då träffas vi åter. Jag
gör mig väl ytterligare ett par glada dagar här i verlden, och se’n
lättar äfven jag ankar, ty det lär väl näppeligen finnas någon
sjökapten, som i sin tjänst vill ha en matros med bara ©n hand, och
bland landkrabbor trifs jag inte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
