- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Förra delen /
388

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

388

Den råe sälien vände sig bort från afgrunden och gick tillbaka
till den plats, der Ragnar och hans vän stodo, och hvarifrån de åsett
hans bestyr med begrafningen.

— Den fruktade sjöröfvaren måtte ha församlat mensklighetens
värsta afskum omkring sig, anmärkte Ragnar.

— Jag ber dig, Ragnar, svarade Dahlin, gör nu inte detta odjur
till din fiende, ty han vore inte så lätt att ta bugt på som den
dumma tjurskallen med kryckan.

Nu hade matrosen hunnit tillbaka. Med tröjärmen torkade han
svetten ur pannan,

— Ja, nu ä’ Joel begrafven, herr styrman, rapporterade han.

— Det är bra, kamrat, svarade Dahlin. Laga nu, att du
kommer hem till din berggrotta igen!

— Ni följer väl roed, herr styrman? Och när kaptenen
kommer, så kanske ni är så hygglig och fäller ett godt ord för mig?

— Gå nu bara, gamla gosse! Jag har nu inte tid längre med
dig. Tag båten .och ro till ingången i grottan!

— Hvarför det, herr styrman?

— För att värdigt mottaga kaptenen.-

— Herr styrman, sitta gången vågade jag inte visa mig för
honom, det är nu ungefär ett år se\u; men då påstod man ännu, att
styrman Nipper- dött af det knifstyng, som jag gifvit honom. Jag
har emellertid hela tiden haft för mig, att det inte var så illa galet,
fastän jag vet, att jag stöter bra, och är säker på, att min knif
alltid styr in strax under tredje refbenet. Men ni lefver ju ännu, och
nu kan jag säga kaptenen det. Hurrah för kaptenen och hans för
ste styrman!

— Hvar forlorade ni er hand? frågade Ragnar.

— Jo, det var just på den der fördömda affären, svarade den
tilltalade och såg förgrymmad ut. När styrmannen låg der inför mig
och alla skreko, att han var död, emedan jag skenbart träffat mycket
bra röt kaptenen åt mig, att jag genast skulle lägga handen på ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:41:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/1/0388.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free