Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
480
»
eld, men tillsäg framför allt männen att skynda sigl Låt piska
ihjäl hvarje pligtförgäten skälm, som är trög och lat!
Den förmente piratchefen kastade sig nu ned på den sandiga
marken. Hans följeslagare lägrade sig omkring honom, under det
några negrer antände en flammande eld och ur de urhålkade,
illaluktande frukterna bjödo omkring palmvin.
TRETTIOSJUNDE KAPITLET. f
— *
Bekännelsen.
i
I ett kvaft, fuktigt litet rum i Baracoas kasteli satt Erik Lind
på ett fång halfrutten majshalm, med kedjor fastsmidd vid väggen
som ett vilddjur, och motsåg med sorg, oro och bäfvan de närmaste
dagarne.
Den unge mannen, som nu såg blek och lidande ut, tänkte
oupphörligt på kapten Strömvall.
Var det inte hans skyldighet att ge sig tillkänna för denne?
Måste inte nu alla betänkligheter vika, då det gällde lif eller död?
Tvifvelsutan skulle man, om den unge mannen bara berättade
den egendomliga nyck af ölet, som bringat honom i denna sorgliga
belägenhet, skänka honom friheten och kanske föra honom tillbaka
hem till Sverige.
Man ett obegripligt något afhöll honom från att förråda sitt kön.
Nu tänkte Erik Lind så lifligt på sin far och syster, och en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
