Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
511*
— Befall mitt folk följa dig på dina hemliga stigar, store kapten!
svarade han. Jag skall vänta, tills du är i tryggt förvar, och sedan
börja striden.
Doktor Lehman skickade nu försigtigtvis den enhände Bob före
fram mot kojan för att låta konstatera, om baronen och hans
följeslagare utställt vakter eller vidtagit några förberedelser för att
af-slå ett öfverfall.
Bob var med nöje beredd att .göra den förmente styrman Nipper
sin uppvaktning.
Han tog sig först en dugtig klunk palmvin,’ ty starkare fluidum
hade Lehman vägrat honom, och banade sig sedan väg genom det
höga gräset.
Negrerna sågo med beundran efter den djärfve matrosen, som
alldeles ensam vågade smyga sig fienden inpå lifvet.
Bob närmade sig utan några som helst krumbugter stugan.
« Strax invid den samma stannade han och lyssnade.
Men ingenting rörde sig.
Långt borta från klyftorna vid stranden hörde man de
vaknande sjöfåglarnes tusenstämmiga skrik, och nerifrån den lilla sjön
hördes asgamarnes obehagliga läte.
Bob gick nu ända fram till stugan och fann den öppen.
Men likt en varg, som bakom hvarje öppen dörr vädrar
förräderi och visligen aktar sig att med det samma klifva in, så
stannade äfven matrosen utanför dörren och ropade högt på sin
styrman Nipper.
Intet rörde sig inuti stugan, och ingen svarade.
— Hvad tusan nu då? mumlade Bob och tog ur fickan upp en
tändsticksask, strök eld på en sticka samt lyste in i det beckmörka
rummet.
Han kunde ej upptäcka någon lefvande varelse.
.— Fördömd vill jag bli, om inte de kanaljerna redan gifvit sig
i väg härifrån, brummade han för sig sjelf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
