- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Förra delen /
520

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

520*

Långt der borta, der klippkammen skarpt och tydligt aftecknade
sig mot den månbelysta natthimlen, såg han tydligt något, som lyste
med ett fosforescerande sken.

Snickarens hjärta klappade, som om han haft stark feber.

— Gud i himmelen, mumlade han för sig sjelf, skulle jag till
sist ändå ha tur, så att jag der borta upptäckt en sådan der
praktfull sten.

Ja, hvarför skulle inte äfven en snickare kunna haTtur någon
gång och i en hast bli rik?

— Hvarje menniska, men i ali synnerhet jag, är berättigad till
en sådan lycka, sade sig herr Elsr, och jag vill se den svarte eller
hvite, som rycker ifrån mig min diamant, så snart jag bara väl har
den inlindad i min näsduk och nedstoppad i byxfickan.

Han såg sig omkring och undrade, om han inte ändå gjorde
klokt i att inviga någon af de sofvande i hemligheten och meddela
honom sin upptäckt.

Tusenkonstnären Dahlin låg närmast honom.

Han smög sig fram till honom och betraktade honom en liten
stund, liksom ville han först ännu en gång undersöka, om detta
verkligen vore den man, hvilken han utan någon risk kunde
meddela sin märkvärdiga upptäckt.

Dahlin var af naturen en allt för orolig menniska för att på
den hårda marken kunna sofva så lugnt och djupt som till exempel
Hall, hvilken nu, då han ej besvärades af hettan, sof som ett
murmeldjur.

På detta högt belägna ställe var det under natten kyligare, än
man skulle kunnat tro.

Allt detta tillsammans gjorde, att Dahlin ej kunde sofva så tungt,
som snickaren antog.

När derför Ek närmade sig tusenkonstnären, reste sig denne
huttrande upp.

— Det var tusan, hvad det är kallt. Hvad vill ni? frågade
han förvånad snickaren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:41:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/1/0520.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free