Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
523*
samt fått erfara, men så farligt, som Dahlin utmålade det, var det
dock ej, ty på de vestindiska öarna finnas inga större rofdjur såsom
pantrar, leoparder och dylikt.
Det viste emellertid hvarken snickaren eller tusenkonstnären,
hvarför den senare af full öfvertygelse uttalat sina farhågor.
— Tro inte,att det fattas mig mod! sade nu Ek och såg morsk
ut. Det enda skälet, hvarför jag ej vill gå ensam, är det, att jag
lofvat att ej skilja mig från sällskapet. Men jag kan rakt inte förstå,
hvarför ni är så rädd för en liten promenad så här dags? En
modig man går här nattetid ut på promenad, om dagen kan hvilken
kruka som helst göra det, tillade snickaren storordigt,
— Jag är, ta’ mig tusan, inte alis olifvad för en liten promenad,
men ni måste då alltid vara fem steg framför mig. Tag er bössa!
Det är kallt, och derför vill jag försöka gå mig varm.
— Ni ska’, som sagdt, inte få skäl att ångra den promenaden,
utbrast Ek förnöjdt. Den andre ädelsten, som vi finna, tillhör er,
om den också skulle väga fem kilo. Ni kan sedan sälja den för
en half million kronor, och sedan träffas vi hvarje sommar nere i
Marstrand.
— En vacker tanke, sade Dahlin ironiskt, så vacker till och med,
att man kan ha roligt deråt. Tag alltså er bössa, och se’n framåt!
Ek tog sin bössa, hvilken han i likhet med alla de öfriga hade
liggande bredvid sig, och smög sig sedan bort på tå för att göra så
lite’ buller som möjligt. Han ville för ingen del väcka någon mera
af sällskapet.
Dahlin följde lika tyst efter.
De båda äfventyrarne styrde kosan bort mot de söndersplittrade
klipporna, men de hade nu förlorat snickarens diamant ur sigte och
kunde ej återfinna den.
* Då de sökande klättrat omkring bland klipporna en stund,
föreslog Dahlin, att de skulle vända om, emedan de här lätt kunde
förirra sig.
—• Var nu inte så ängslig, herr Dahlin! svarade snickaren. En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
