Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
580*
I detta ögonblick visade sig missionären i den låga ingången
till hyddan.
Han röt åt kvinnorna och befallde dem stt genast aflägsna sig.
Rädda blickade kvinnorna upp till den underbare hvite, som stod
så högt i generalskans gunst, samlade sedan utan motsägelse ihop
hvad de medfört och lemnade rummet.
Missionären slog sig ned på höet bredvid Ek och såg en liten
stund på honom med lifligt beklagande.
— Tag er revolver och skjut mig! bad fången missionären,
ünder dessa omständigheter vill jag inte lefva en minut längre.
— Blygs för att så uppge allt hopp! svarade den gudsmannen,
Tänk på edra kära der hemma i Sverige!
— Det är just det förtvifladt sorgliga i saken, utbrast snickaren.
I Sverige är jag född och fostrad, der har jag lärt ett handtverk,
och allt detta endast för det ändamålet, att jag nu ska’ bli uppäten
här borta i vildmarken. Om jag emot ali förmodan skulle ha’ en
så kolossal tur, att jag en gång till finge sätta min fot på svensk
mark, så^ skulle jag i det ögonblicket aflägga en högtidlig, ed på att
aldrig mera ens tänka på att utvandra till ett sådant här
röfvar-land.
— Jag medför en underrättelse, som låter räddning för er synas
möjlig, sade nu missionären.
Ek såg frågande och forskande på den talande.
— Låter synas? I dessa ord ligger ett bedrägligt hopp, och
jag hänger mig icke vidare åt något bedrägligt hopp. Men om ni
verkligen skulle kunna och vilja göra något för mig, si gå ut och
jaga bort de fördömda käringarna, så att de förlora lusten att
komma igen. Hvad jäg hittills lidit, det låter sig icke med ord
beskrifvas. Så snart de komma stickande med sin svinmat, förbannar jag
min dumhet att någonsin ha lemnat Sverige,der jag ju ändå hade
min utkomst.
— Lugna er! Er belägenhet är tröstlös, jag vill ej förneka det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
