- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Senare delen /
47

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

47

mumlade hon. Hall, Hall, om du bara inte snart ångrar hvad du
nu gör!

Dahlin hade knappast hunnit ned i dalen, innan han med sitt
manskap åter gjorde halt, ty han hade kommit att tänka på, att negrer
na säkerligen bättre kände till öns kuster än någon annan.

Han började derför, så godt han kunde, utfråga dem, och fick
då veta, att det fanns en af européer ofta besökt hamnplats på norra
sidan, antagligen ej långt från den punkt, der de skeppsbrutne landstigity

Dit var det inte ens närmelsevis så långt som till en hamn på
södra sidan af ön. Hvarför då underkasta sig den långa och*
mödosamma vandringen tvärs öfver ön?

Derför återvände han och sammankallade sina vänner till
förnyad rådplägning, hvarvid flertalet röstade för, att man skulle söka
uppnå den närmaste af hvita besökta hamnen, i all synnerhet som
negrerna kände till mindre besvärliga vägar dit än den, som de
skeppsbrutne på måfå valt, då de måst fly för sjöröfvåren och hans
svarte bundsförvandter.

Genom att tåga åt det hållet uppmuntrade man också negrerna
med utsigten att få i grund förgöra sina fiender, strandröfvarena, och
plundra deras by, der de anade stora skatter.

Men för öfrigt vidhöll man det en gång fattade beslutet, att de
olika afdelningarne skulle tåga på något afstånd från hvarandra, och
Dahlin och Hall begåfvo sig med sina svarte i väg, styrande kosan i
nordvestlig riktning.

— Ja, nu bryta äfven vi upp, fru Hall, vände sig baronen strax
derpå till kvinnan, men icke mera till fots, utan ni skall nu bli buren.

— Buren?

— Liksom om ni inte gjort er förtjänt deraf.

— Nej, "det betackar jag mig för, det skulle just se ut det, om
jag, gifta menniskan, skulle låta bära mig; Hall har aldrig fått bära
mig, inte ens när vi voro fästfolk, och se’n har han ju aldrig satt
det i fråga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:42:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/2/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free