Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
— Ja, det är mycket hårdt, svarade Lehman i så kall ton. att
den stackars flickan förvånad och ängslig såg på honom.
Den sluge och listige mannen märkte genast, hvilket
ofördelaktigt intryck hans ord gjort, och han beslöt mildra det samma, ty
trots alla förutsättningar hade kanske ändå den aflidne efterlemnat
ett testamente till Xenias förmån, och det var derför icke klokt att
redan nu sätta hennes välvilja pä spel.
Af detta skäl anslog John en synnerligen känslofull ton, och
den oerfarna, lättrogna Xenia lät lura sig af hans vackra fräser och
trodde, att hans hjärta var uppfyldt at uppriktig sorg öfvjer förlusten
af brodern.
Det var henne en tröst att tala med John, ty denne var ju
hennes så innerligt älskade fars ende bror, hennes närmaste slägting^
hennes naturlige vän och beskyddare.
För John var detta samtal med flickan i annat afseende af
intresse.
— En medgörlig, tillgifven toka, tänkte han. Om hon skulle
vara arftagerskan, så är spelet i alla fall lätt vunnet.
— Hvem är väl herr Willner? frågade han till sist.
— Han är den ende modige, oförskräckte man på hela plantaget,
svarade den unga flickan med värma. Endast han hade mod att
hoppa ned i bassmen och ila min stackars pappa till hjälp, under det
alla de andra stodo der skrikande, men i öfrigt overksamma. Ack,
käre farbror, vi måste gemensamt rådgöra om, hvarmed vi i någon
mån skola kunna visa herr Willner vår tacksamhet.
— Hvad han gjorde, det var ju endast hans skyldighet,
förklarade John Lehman med stränghet.
— Men det är vår skyldighet att visa oss tacksamma, svarade
Xenia mildt, men fast.
— Sannerligen tror jag inte, att dockan också kan ha en egen
vilja. Det måste vi vänja henne af med.
Men tiden var för honom ännu icke inne att afkasta masken,
Hjelten på Cuba. 46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
