Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•223
Då uppdöko äfven emellan henne och kapellet mörka gestalter.
Eida visste icke, att det var vänner, utan trodde dem i stället vara
nya fiender.
Med ett stönande ljud af verklig förtviflan vek hon af åt sidan
och skyndade utmed en låg mur, som omslöt Havanas kyrkogård.
Kors och grafstenar skimrade här i månskenet emot henne.
Om de lefvande jagade henne likt ett vilddjur, så måste hön
söka skydd hos de döda.
Med en värnlös och förtviflad varelses bönesuck flydde hon in på
kyrkogården. Hennes barm häfdes stormande, och hennes hjärta
klappade så våldsamt.
Bakom sig hörde hon skrik, skrän och vapenlarm.
Med den kraft, som dödsångesten förlänar äfven den svagaste,
hade hon svingat sig öfver kyrkogårdsmuren, på hvars andra sida
hon darrande sjönk på knä.
Mot murens stenar hade hon råkat skrubba sina fina häpder.
så att de blödde, och lika illa deran voro hennes nakna fötter,
hvilka likaledes blödde och brände, som om hon sprungit på glödande
järn.
Ett smärtsamt, kvidande ljud frampressades ur hennes barm
Hon kände sig dödstrött och måste likväl fortsätta flykten.
Öfver muren trängde spaniorernas rop och skrämde åter upp
den olyckliga.
Hvilket ögonblick son helst kunde förföljarne intränga på kyr"
kogården för att bemäktiga sig henne.
Eida for upp och flydde bort mellan grafkullarne, öfver hvilka
månen göt sitt skimrande silfver och dystra cypresser och tårpilar
vemodigt nickade, i hvilka nattvindar sakta hviskade, liksom
berättade de så hemlighetsfullt för hvarandra om alla de menniskor, som
här sofvo den sista sömnen.
Då och då kastade hon en ängslig blick tillbaka för att se, om
inte fienden redan satt öfver muren.
Men allt var och förblef der borta så märkvärdigt tyst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
