- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Senare delen /
224

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•224

Hade förföljarne tappat hennes spår? Eller drogo de sig för att
beträda denna de dödas fridlysta stad?

Eida började å nyo hoppas.

Men hvilken förfärlig missräkning, då hon nu närmade sig
gallerporten till kyrkogården och der fick syn på öfverste Lunera, som
posterat sitt folk omkring muren och med återstoden skyndat till porten.

Jublande pekade han nu på den olyckliga.

— Se, der ha vi henne ju. Nu kan hon inte vidare undgå oss

Porten flög upp, och soldaterna, anförda af Lunera, stormade in

på kyrkogården för att gripa flyktingen.

Med bevingade steg flydde Eida för dem utan att veta, hvar
hQn nu skulle söka räddning, hvar hon nu skulle gömma sig.

Nu hade hon uppnått en rundel af gamla, högväxta cypresser
hvilka omslöto ett ståtligt mausoleum af marmor.

Eida såg dörren stå öppen och flydde i sin hjälplösa belägenhet
nedför trappan.

Samtidigt uppdöko förföljarne mellan trädens stammar, just
lagom för att se den jagade iörsvinna i den gapande mörka dörröpp.
ningen.

Ett hånleende krusade Luneras läppar.

— Nu gick hon ordentligt i fällan.

Ett par kommandoord kommo soldaterna att bilda en kedja
omkring mausoleet.

Men öfversten tände på en liten ficklykta och närmade sig
ingången.

Nu såg det verkligen ut, som om Eida omöjligen skulle kunna
undkomma.

Man betänke bara, att vakt var utstäld rundt omkring mausoleet,
och att öfversten, åtföljd af två soldater, nu steg nedför trappan!

Ej ett ljud hördes nedifrån.

Det flämtande ljuset i Luneras hand spred bara en matt
skymning, som sällsamt blandade sig med de genom de mångfärgade
fönsterrutorna inträngande månstrålarne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:42:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/2/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free