Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•226
trott sig se den förföljda sväfva nedför trappan, låg nära nog till
hands och uppfyllde Lunera nied allt annat än glada känslor.
I stormande hast rusade han uppför trappan och slog järndörren
i lås efter sig, så att det dånade.
Det var nu tyst i grafhvalfvet med dess många likkistor. Det
dämpade ljudet af upprörda röster trängde ännu en liten stund dit
ned, men bortdog så småningom.
Nu hördes ej det minsta ljud der nere.
Så underbart glittrande och lekande gledo månstrålarne in genom
de mångfärgade fönsterrutorna och fyllde en del af mausoleets inre
med ett magiskt, osäkert ljus, under det djupa skuggor lägrade sig
utmed väggarna.
Det var så tyst. Det var grafvens ro i grafven.
Och inte heller der ute stördes vidare tystnaden.
De sökande soldaterna hade måst aflägsna sig med oförrättadt
ärende.
Men hvart hade då den stackars förföljda Eida tagit vägen?
Hur hade hon kunnat nndgå sina förföljare?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
