Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•243
De blixtar, som då och då genomskuro molnväggen, äfvensom
åskans döfva mullrande förkunnade, att ett oväder rasade i fjärran.
En liten stund förmådde verkligen Cæsar hålla sin tunga i styr,
men sedan böljade han åter:
— Det blir inte lifvadt, om elden börjar rifva söpdcr himmelen.
Om åskan får se hvad vi ha för oss, så kunde den slå ned på oss.
— Om jag kunde begripa, hvarför Lunera skickat mig den här
talträngde skurken på halsen! brummade Pedro.
— O, öfversten vara svarte mannens vän, som gifvit Cæsar ett
blankt guldmynt, för att jag skulle hjälpa don Pedro.
— Jag hjälper mig helst sjelf, och du kan gerna knalla dig i
väg hepa igen.
Negern ruskade mycket energiskt på sitt ulliga hufvud.
— Cæsar ä’ här, och Cæsar stannar kvar. Har inte alis lust
ött vara ensam ... Du store der uppe, hvad är det der ? En skugga,
så stor ocb så lång!
Och den vidskeplige negern började hacka tänderna af rädsla
och hängde sig fast vid Pedros arm.
Äfven denne hade så småningom blifvit allt kusligare till mods.
Med en svordom, som tydligt nog förrådde hans ångest, skakade
han nu af sig negern och stirrade med vildt rullande ögon på den
verkligen rätt besynnerligt formade skugga, som fort och ljudlöst
kom glidande utmed kyrkogårdsmuren.
Cæsar mumlade böner, och på banditens hufvud reste sig håret
på ände.
Att inte bägge två grepo till harvärjan, det kan man verkligen
förundra sig öfver, ty deras af rädsla och bränvin uppjagade fantasi
lät dem här se afgrundsfursten närma sig i egen person.
Och likväl var det bara öfverste Lunera, som, iklädd en veckrik
kappa och blossande på en cigarrett, närmade sig och nu stannad^
framför de af ångest skälfvande karlarne.
— Hvad tusan går det åt er? Hvarför stirra ni så vildt på mig?
tilltalade dem öfversten och for med handen till värjfästet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
