Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•244
En meterlång suck höjde negerns bröst.
— Ah, ä’ det bara herr öfversten? Pedro skrämde mig, för
han sa\ att en död hade stigit npp ur grafven för att vrida nacken
af stackars Oæsar.
— Kors, en så’n oförskämd kanalje att ljuga fräcktl Har för
ångests skull inte ens kunnat springa sin väg, af ångest, emedan han
tog er för en vålnad, och nu söker han skjuta skulden på mig.
— Hvem ä’ rädd? Cæsar? Försök inte I Cæsar vet inte ens
hvad rädsla vill säga. Cæsar sprang inte, för han var inte rädd.
Öfversten skrattade tvunget.
— Ingen af er tycks vara så synnerligen sadelfast, sade han.
Men det lemn£ vi derhän. Jag har råkat försena mig, så ^tt det
nu snart är midnatt. Tiden lider alltså. Kom!
— Midnatt 1 mumlade Pedro och såg osäker ut.
— Midnatt! upprepade äfven negern och kastade skygga, ängsliga
blickar omkring sig åt alla sidor.
— Nå, än se’n då? Hvad skulle det betyda, att det är midnatt?
inföll Lunera otåligt. Den ena timmen på dygnet är väl lika bra
som den andra. Följen mig!
Hans oförskräckthet ingöt äfven hos dem en smula mod. Han
gick nu före dem till muren och svingade sig vigt öfver den samma.
Detta tilltag hade bättre verkan, än det längsta tal skulle ha
haft, ty de båda karlarne ville under för handen varande
omständigheter inte ens för en sekund se sig skilda från öfversten, hvarföre
de hals öfver hufvud följde efter honom, bara för att vara i hans
omedelbara närhet och i nödfall dra fördel af hans handlingskraft.
Fort hade Lunera orienterat sig och styrde nu mellan grafvarna
kosan bort till den aflägsna vrå, der den skjutne blifvit jordad.
En och annan vindstöt for susande och prasslande fram genom
cypresserna, någonstädes i grannskapet tjöt en hund; molnen hade
SKjutit högre upp på himlahvalfvet och kastade djupa, underligt
formade skuggor, hvilka i nästa ögonblick åter försvunno i det
allmänna mörkret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
