- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Senare delen /
245

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•245

Negern och den andre karlen hade slutit sig tätt tillsammans
Bägge två önskade sig långt bort från detta hemska ställe och darrade •
som asplöf, när officeren fin stannade vid den nya grafven.

— Raska på nu I mumlade han doft, i det han pekade på den
skyffel och spade, som Pedro redan i skymningen skaffat hit.

Den senare drog fram sin bränvinsflaska och tömde innehålle
i ett enda tag. Den starka drycken gjorde fort verkan, och Pedro
var snart beredd att ta itu med sjelfva fan, om det gällde.

Med ett rått skratt grep han skyffeln och stötte den i grafkullen,
just som de af vinden halft förtagna, darrande slagen från ett tornur
tillkännagåfvo, att midnattstimmen var inne.

Negern skötte spaden och mumlade derunder ifrigt böner.

Öfversten stod med öfver bröstet korslagda armar bakom dem
och såg på.

Nu skulle det snart visa sigy om baron Ragnar éller Martinez
Gromez hvilade i den graf, som gudlösa sällar öppnade.

Åskan närmade sig märkbart, och de hittills svaga blixtarne
blefvo mera intensiva.

Pedro arbetade liksom. i ilska, och jorden formligen yrde
omkring honom.

Svetten lackade från hans panna, och hans andhemtning var
flåsande.

Nu stötte skyffeln emot någon mjuk, men ändå fast kropp.

Det gick liksom en elektrisk stöt genom de båda grafskändarne,
och för ett par sekunder läto de rysande händerna hvila.

Men sedan fortsatte de med fördubblad ifver det ruskiga arbetet,
och snart var liket blottadt. t

— Nu är det gjordt, herre, rapporterade Pedro med oigenkänlig

röst.

— Upp med den döde I befallde Lunera.

— Herre, hvad tilltror ni mig? Det ingick inte i vår uppgörelse.

Öfversten tog fram sin revolver och spände hanen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:42:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/2/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free