- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Senare delen /
246

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•246

— Upp med den döde, har jag sagt! Lyd ögonblickligen, om
du inte vill ha en knla i skallen!

Banditen skar tänderna af ilska, men han måste foga sig.

Hans ögon rullade i vansinnig ångest, när han nu med negerns
tillhjälp ur den lyckligtvis icke så synnerligen djupa grafven drog
upp det blytunga liket.

Med spänd förväntan böjde sig Lunera ned öfver den döde.

Denne hade blifvit nedgräfd sådan, som soldaterna forslat hit
honom. Han var hopkrupen och hade i dödskampen dragit armarne
öfver ansigtet, så att dé helt och hållet täckte detta.

Öfversten försökte från ansigtet aflägsna dessa stela armar, men
de voro så styfva, att det inte ens med våld lyckades honom.

— Hitåt, Pedro och Cæsar! Grip tag i en arm hvar och böj
den tillbaka! Jag måste se den döde i ansigtet.

Den hotfullt höjda revolvern gaf nödigt eftertryck åt denna
befallning.

Med hårdt sammanbitna tänder och fasa i sina blickar grépo de
båda karlarne tag.

De måste använda ali sin kraft för att kunna uppfylla öfverstens
befallning, ty den dödes armar liknade stålfjädrar, som bara ville slå
tillbaka öfver ansigtet igen.

När de med hela sin tyngd lade sig på knä på dem, lyckades
de ändtligen hålla dem nere.

— Fort, herre, annars låter jag’hellre skjuta mig af er! mumlade
Pedro rysande.

För att förstå, hur någonting sådant kunde hända, som i nästa
minut faktiskt inträdde, måste vi noga föreställa oss situationen.

Den döde låg på ryggen med bägge armarne utsträckta, som
om han varit korsfäst. De båda karlarne knäböjde på hvar sin arm.

Öfversten måste böja sig ända ned till den dödes ansigte för
att kunna se, hvem det var.

Han drog ett par kraftiga bloss på cigarretten för att kimma
lysa sig med den.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:42:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/2/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free