Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•247
Med ansigte mot ansigte mönstrade nu öfversten de stela, af
smärta förvridna dragen, utan att naturligtvis genast kunna afgöra,
hvem den döde var.
I detta ögonblick upplystes firmamentet af en bländande blixt,
och öfver kyrkogården göt sig ett blåaktigt ljushaf.
Med en åtbörd af namnlös fasa visade i det samma Cæsar på
en hvitklädd gestalt, som tycktes komma sväfvande emot dem likt
en ur grafven uppstigen vålnad.
Ett brakande åskslag förtog negerns utrop af förfäran, men
likväl blef äfven Pedro uppmärksam på den spöklika skepnaden och
sprang med ett oartikuleradt skrik upp, hvilket exempel nästan
ögonblickligen följdes af negern.
Den dödes armar, på så sätt befriade från tyngden och åter
fria, slogo som stålfjädrar tillbaka i sitt förra läge och lade sig
dervid kring Luneras nacke och skuldror.
Det hade bara fattats det, för att de båda karlarne skulle
be-röfvas sin hittills med möda bevarade besinning.
Några sekunder stirrade de som förlamade på den rysliga bild,
som Lunera i den dödes omfamning erbjöd, men sedan sprungo de
skrikande till muren och satte öfver den med en fart, som om
afgrunden utspytt tvänne demoner.
Men öfversten sökte med förtviflans ansträngning befria sig ur
den hemska omfamningen och framrosslade de gräsligaste
förbannelser öfver de båda pultroner, som lemnat honom i denna fasansfulla
belägenhet.
Fradga betäckte hans läppar, och kallsvett frambröt ur alla porer.
En mindre modig man skulle antagligen ha blifvit vansinnig
eller fått slag i denna belägenhet, som väl inte gerna kunde tänkas
rysligare, i ali synnerhet som ovädret nu bröt ut med fullt raseri.
Men öfversten kände mer vrede än ångest, en vrede, som nu
stegrade sig till det otroliga, när äfven han nu vid de fräsande
blixtarnes sken varseblef den spöklika gestal, som jagat, negern och den
andre skurken på flykten, och i henne kände igen Eida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
