Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
271
Dessa ord utidsluppo henne i första bestörtningen. Sedan pressade
hon hårdt ihop läpparne, ty hon både blygdes och var ond på sig
sjelf, för det hon så lätt förrådt sig.
Besjälad af den tanken att åter godtgöra denna faute och göra
sig kvitt den närgångna käringen förklarade hon nu:
— Jag förstår inte alis hvad ni pratar.
Mirza vaggade missnöjd på hufvudet.
— Det är orätt af dig att vilja lura mig så, barn, sade hon.
Eller tror du, att jag är en fiende till den främmande herrn? Tror
du kanske rent af, att jag skulle vilja förråda honom åt spaniörerna?
Lugna dig bara I Jag menar väl med honom och bringar honom
underrättelser från hans käresta.
Det var ett ödesdigert ord.
Flickans pupiller vidgades, och en lätt darrning genomlopp
hennes späda gestalt.
— Från hans käresta? upprepade hon.
Den gamla tiggerskan nickade till bekräftelse.
— Ja, från hans käresta, från hans söta Eida. Eida, ä5 inte
det ett bra vackert namn?
Stella kände det, som om järnklor gripit tag i hennes hjärta.
— Eida! hviskade hon klanglöst, under det en formlig flod af
tankar stormade in på henne.
Hade inte den sjukes första ord vid uppvaknandet också varit
detta namn?
Deraf kom sig alltså hans sorg.
Han var skild från sin käresta.
Och likväl hade han äfven kysst henne, Stella.
Grumman hade naturligtvis ingen aning om denna känslostorm.
Hon hade visserligen lagt märke till, att flickan bleknat, men
hon var naturligtvis långt ifrån att kunna ana den verkliga orsaken.
# — Nå-å, min sockerpulla, litar du på mig?
Stella undertryckte en suck.
Sedan sade hon med tämligen fast röst:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
