- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Senare delen /
279

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

279

TöfVat dig hvarje möjlighet att höra ett ord deraf. Yar lugn, min
vän, ty det sker ingenting orätt i detta hus. Visserligen komma
många besökande hit, men bara för att begära råd af mig. Det
kommer till och med ...

Hon tystnade och lade handen som ljudfångare bakom örat.

Det lät, som om man knackat på ytterdörren.

— Det är er man, sade gumman, och ett glädjeskimmer
öfverför hennes skrynkliga ansigte. Visserligen stämmer inte hans
knackning alldeles öfver ens med det igenkänningstecken, som jag genom
Stella lät säga honom, men jag är säker på, att det i natt ej kan
komma någon annan besökande.

Eida pressade bägge händerna mot sitt våldsamt klappande hjärta.

En darrning genomlopp hennes kropp, och hennes läppar
öppnade sig halfvägs, liksom ville ett ljud af jublande längtan bana sig
väg öfver dem.

Så hade hon skyndat till tröskeln mellan rummet och förstugan,
der hon stannade, under det Mirza med lampan i handen linkade ut
till ytterdörren.

Ett lyckligt fnissande höjde dervid hennes bröst.

Men det bortdog, och den gamla tigggerskans ansigte förvreds
till en furies, när i stället för baronen ett beslöjadt fruntimmer
visade sig, åtföljdt af en herkuliskt bygd neger.

Mirza gled ljudlöst tillbaka, som om hon fått syn på ett spöke,1
men en konvulsivisk darrning korn dervid hela hennes kropp att
skaka.

Den inträdande lade knappast märke till gumman.

Hennes förstaj blick hade flugit bort till Eida, som vacklande
stödde sig mot dörrposten och med ett uttryck af hjälplös ångest
stirrade emot den beslöjade.

Denna, hvars uppträdande här var en så fullkomlig
öfverraskning, gaf sin svarte tjänare, hvilken under tiden tryckt ytterdörren i
lås efter sig, en vink och pekade på Eida.

— Der är den förrymda; bemäktiga dig henne I

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:42:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/2/0279.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free