- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Senare delen /
280

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

280

Dessa få ord andades en demonisk triumf.

Ur Eidas barm frampressades ett stönande ljud, som om hon
blifvit sårad till döds.

Negern, van att genast åtlyda sin herskarinnas befallningar,,
närmade sig den olyckliga.

Men då stod helt plötsligt emellan honom och henne den gamla
tiggerskan s gestalt.

Mirza tycktes i en hast ha växt till en rent af spöklik längd.

Hennes eljes så hopkrupna kropp rätade upp sig ljusrak, och
hennes högra hand utsträcktes befallande emot negern.

— Tillbaka, Cæsarl Våga inte med din hand vidröra denna
kvinna, som står under mitt beskydd 1

Hennes röst lät så hålig och dof.

Och den fantastiska skepnaden, i det osäkra skenet från den
flämtande lampan nästan påminnande om en skugga från
underjorden, verkade sällsamt nog för att komma Oæsar, som dessutom
blifvit icke litet förbluffad öfver att höra sitt namn nämnas, att stanna
och tillkasta sin herskarinna en osäker, frågande blick.

Een beslöjade hade egentligen först nu blifvit uppmärksam på
tiggerskan.

— Ska’ du låta en gammal käring hindra dig? utbrast hon.
Bind ihop hennes händer och fötter och stick undan henne i en vrål

Nu brast gumman ut i ett skärande gällt skratt, så hemskt, att
Cæsar rysande gjorde korstecknet.

— Ah, Cassilda, stolta Cassilda, stolt, fastän indianblod flyter
i dina ådror, så tycker jag om dig! Upprepa nu bara i annan form

s

hvad du redan en gång förut gjortl

Det gräsliga skrattet hade kommit kreolskan att spritta till, och
nu fixerade hon skarpare Mirza, i det hon sade:

— Hvem är denna vansinniga kvinna?

Tiggerskans gestalt tycktes räta och sträcka upp sig ännu högre.

— Vansinnig? Ja, det är ett under, att jag inte blifvit det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:42:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/2/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free