Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-415
Dahlin hade tagit bort sin hand från vännens arm, förvissad
om, att någon ny förskräckelse, något nytt bortvändande icke vore att
befara från Eidas sida.
Ett djupt andedrag höjde Ragnars bröst. Sedan hviskade han
med ett tonfall, som vittnade om innerlig kärlek:
— Eida!
Den tilltalade for vid ljudet af denna röst upp och såg
frågande och forskande på den förklädde baronen:
Om man nu bjudit den senare en hel verld, så skulle han
likväl icke ha kunnat hejda sig längre.
Med ett halft undertryckt glädjerop, hvilket föranledde
tusen-konstnären till ett förmanande »tst», slog han stormande armarne
kring sin fru och tryckte brinnande kyssar på hennes läppar.
Det är omöjligt att beskrifva Eidas känslor vid detta så
fullkomligt oväntade återseende.
Tusenkonstnären smålog i mjugg vid dessa ömhetsbetygelser,
som han tyckte gränsa till exaltation.
Men hvad som syntes honom så, det var för de älskande
makarne ett naturligt hjärtebehof, hvaråt de med hela sin själ hän^
gåfvo sig, dervid glömmande den öfriga verlden.
Tusen ömma ord och knappast färre kärlekbedyranden
vexlades, och tusenkonstnären kunde till sist icke värja sig för den
tanken, att det nog i alla fall måtte kännas rasande trefligt att veta
sig vara så älskad af en så vacker kvinna.
Och han började hängifva sig åt vissa funderingar angående
sin egen framtid. Månne ändå ungkarlslifvet vore det bästa, såsom
han hittills alltid velat framhålla.
Ragnar k väfde sin makas sjelfanklagelse med otaliga kyssar och
blef i sin jublande lycka mera högljudd, än Dahlin fann rådligt
under för handen varande omständigheter.
Han förmanade på sitt skämtsamma vis till lugn och besinning
ooh återkallade derigenom de älskande till den råa verkligheten.
Blygt rodnande gömde Eida sitt hufvud vid sin makes bröst,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
