Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-457
Var det ett uppflammande af det slumrande
menniskomedvetan-det, som nu aftvingade Eidas röfvare ett ljud, hvilket nästan lät som
ett barns framstammade tack?
Eida kände sig så egendomligt gripen af dessa oartikulerade ljud.
Och när den underliga figuren nu åter tog sin klubba och gick
före, följde hon honom betydligt lugnare än hittills; hon hade
nämligen nu kommit till den öfvertygelsen, att hon i honom ägde en
beskyddare, som med sitt lif skulle försvara henne mot hvarje fara.
Efter vid pass en timmes vandring slutade den uttorkade
vattenbädden i en skålformig fördjupning.
Eida tålde det, att hennes följeslagare mildt och varsamt lyft©
upp henne på armen och med henne klättrade uppför den branta
sluttningen samt bar henne vidare genom täta busksnår, utan att en enda
gång sökande hämma sina steg eller visa ringaste tecken till trötthet.
Det hade för länge sedan åter blifvit mörkt, när de täta, nästan
ogenomträngliga snåren ändtligen började glesna något och öppnade
utsikten öf?er en bergskedja, dit han nu sträfvade med sin börda.
Snart hade man uppnått mjuka ängsmattor, genom hvilka en
liten bäck plaskande och sorlande slingrade sig fram och på något
afstånd bildade en dam, invid hvilken skogsmenniskan gjorde halt
och lät Eida glida ned på marken.
Med en egendomlig, nästan fullt menskligt medveten åtbörd
pekade han på vattnet och löste Eidas näsduk från såret för att blöta
den i det klara vattnet.
Eida förstod.
Hon tog näsduken ur hans hand, tvättade den ren och började
sedan med lätt hand äfven rengöra såret.
När hon dervid märkte, att sårkanterna voro inflammerade och
de kringliggande köttpartierna svullna, tryckte hon ned
skogsmenniskan, som icke gjorde det ringaste motstånd, i gräset och tillbragte de
närmaste timmarne med att lägga kalla omslag på den sårade axeln
och ofta byta om dem.
Och hennes bemödanden kröntes med framgång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
