- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Senare delen /
534

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-534

Undan för undan hördes det der brusande ljudet och bortdog
sedan åter.

Stark kastade då och då en pröfvande blick upp i de väldiga
trädkronor, under hvilka de nu vandrade fram.

Men der uppe rörde sig ej ett löf, ty det rådde fullkomlig
vindstilla.

^ Bullret kunde alltså icke förorsakas af vindens sus i trädens
lummiga kronor. Men Stark kunde inte tro, att ljudet kom från
floden, ty i så fall måste det ju ha varit mera regelbundet.

Under det tata löftak, som nu hvälfde sig öfver dem, hördes
just ingenting, men* likväl höllo de strängt samma kurs och sågo
slutligen skogen glesna, hvarpå också strax det sällsamma bullret lät
höra sig.

— Hör I sade nu Dahlin och stannade. Det är ju en
ångmaskin, som arbetar.

Det brusande bullret lät nu faktiskt som de regelbundna slagen
af en propeller och en maskins pustande.

— Går det ångbåtar på floden? frågade ßagnar.

Stark ruskade med förvånad uppsyn på hufvudet.

— Det kan jag inte tro, ty floderna här på ön bruka vara fulla
af sandbankar, som omöjliggöra en sådan trafik. En ångbåt skulle
ej komma långt, innan den vore på grund.

— Men det låter precis, som om en ångmaskin arbetade,
återtog baronen.

— Det kan jag verkligen inte förneka, om det också är mig
en fullständig gåta, svarade Stark. Men det tjänar ingenting till att
bråka sin hjerna dermed. Låtom oss i stället fortsätta vägen, tills
vi uppnå floden, så få vi väl se, hur det förhåller sig.

— Vandringen fortsattes, och efter en kvarts timmes förlopp
såg man ändtligen framför sig flodens matt lysande vattenspegel.

Sökande flögo nu deras blickar hän mot denna.

Nästan alldeles invid den andra stranden varseblefvo de den
farkost, från hvilken det brusande bullret härrörde.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:42:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/2/0534.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free