- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Senare delen /
535

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-535

Ragnar, bar med sig en kikare, och dan kom honom nu väl
till pass. Han betraktade genom den länge ångslupen.

— Den sitter fast, förklarade Stark. Jag sade ju, att ali
sjöfart på floderna omöjliggöres till följd af en massa sandbankar,
Äng-slupen har kört fast ooh arbetar sig nu antagligen allt djupare in i
sanden. Jag skulle bara vilja veta hvad de egentligen ha här uppe
att göra.

— Ja, jag säger det samma, yttrade nu baronen. Kan just
undra hvad det är för ett sällskap.

Han lemnade på begäran kikaren till pater Antonio.

— Om jag inte misstar mig allt för mycket, så ha vi här att
räkna med en ny fara. Säkerligen är det kreolskan Oassilda
Mora-les, som utrustat denna expedition för att bemäktiga sig er fru och
kanske äfven er sjelf. Ja, det är bestämdt hon; jag känner igen
henne, anmärkte patern.

— Då ha vi ej en minut att förlora, om vi skola kunna
förekomma fienden, bestämde hastigt baronen. Floden ha vi nu uppnått
och behöfva endast hålla oss utmed stranden för att icke förlora
riktningen. -

— Skynda långsamt, herr baron! inföll Stark. De der borta
äro icke farliga för oss, hvilka de än äro, ty de skola icke komma ur
fläcken, innan de lätta farkosten, och se’n sitta de strax åter på
nästa bank.

Det var i sjelfva verket mycket troligt.

Hur ansträngande maskinen än arbetade, lyckades den likväl
icke taga ångslupen af grundet.

— Låtom oss vänta och se, hvad de komma att taga sig till!
sade Stark, sedan han en stund betraktat de fruktlösa
ansträngningarna. Yi försumma faktiskt ingenting, Tvärtom, det kan endast
vara oss till gagn, om vi ge akt på hvad som här sker.

Baronens hjärta krympte plötsligt samman.

En ryslig tanke hade fått insteg hos honom, åt hvilken ban nu
gaf uttryck, i det han mumlade:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:42:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/2/0535.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free