Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-608
— Vidare! Da har ingen aning om, hur oändtligt smärtsamt
detta uppehåll är för mig.
Dahlin nickade.
— Åh jo, jag förstår nog, min käre Ragnar. Om jag ...
— Så gör då ett slut på mina kval genom att gå rakt på sak!
inföll baronen. Ni sågo den der varelsen en gång till och då icke
ensam utan ...
— I sällskap med din fru, ifyllde här Dahlin.
Ragnar lät höra ett doft stönande, under det haas blick så
bönfallande. hvilade på tusenkonstnären, att denne nu utan ett
ögonblicks tvekan fortfor:
- Vid denna syn stormade känslor inpå mig, som jag icke
förmår skildra. Likt en blixt genomfor mig den vissheten, att jag här
hade att göra med friherrinnans gåtfulla röfvare. Med ett språng
var jag vid hans sida; men kände mig i samma ögonblick af
verkliga järnhänder gripen, upplyft och slungad in i vassen. Fallet var
så häftigt, att jag behöfde en stund på mig för att åter komma på
benen. Min motståndare var under tiden försvunnen efter att hafva
behandlat herr patern och Martin på samma sätt som mig. Äfven
de hade fått göra några kullerbyttor in bland vassen.
Skogsdjäfvulen syntes nu icke vidare till, men safven slog på något afstånd
prasslande samman. Vi försökte följa detta ljud, men råkade dervid
ut bland vattenpölar. Emellertid ansträngde vi oss till " det yttersta
iör att följa spåret. .Kanske hade vårt.svaga hopp att upphinna
röfvaren förverkligats, om icke nu en oförutsedd händelse inträffat.
I ifvern att upphinna den gåtfulla varelsen sprungo vi rakt i
armarne på spaniorerna, som slogo oss till marken, afväpuade och
fängslade oss. Den gången opererade spaniorerna med »stor skicklighet,
det måste erkännas. De hade ryckt fram utan att förorsaka något
bulkr. Mulatten Diego blef slagen och räddade sig nätt och jämt
sjelf tillika med ett halft dussin af sitt följe genom att sätta eld på
vassen. Af fångarne var det emellertid icke svårt att få veta, att
le tiyende styrde kosan till bergskedjan vid San Miguel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
