Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
adie. OSE ee
for han lar inte “ sig det minsta om henne, efter
hvad jag hort.
Emellertid ljöd nu från scenen Leonoras och
Fernandos kärleksduett. Löjtnanten lutade sig fram
mot Adéle och hviskade med återhållen häftighet:
»Har ni förlåtit mig det nyckfulla och besyn¬
nerliga i mitt sätt häromdagen, då jag så hastigt
sade er farväl? Men om ni visste... om ni visste...»
Här stannade han och lät en stånkande suck
afsluta meningen, hvilket nog också var mycket
klokt gjordt, ty han hade sjelf ej kunnat lemna upp¬
lysning om hvad han önskade att Adéle skulle veta.
Men Adéle visste så mycket mera.
» Tyst!» hviskade hon med låg, häftig röst och
med en djup, koncentrerad pathos, liksom ville hon
med styrkan af ett ord eller en blick dämpa hans
våldsamt frambrytande lidelse.
Nej, till en kärleksförklaring fick det ej gå! Det
måste hon hindra, äfven om hon gjorde honom
aldrig så mycken smärta. Stackars unge man!
Hon kände hans heta andedrägt bränna på sin
hals... Och dessa mjuka, glödande toner, som
böljade omkring dem likt vågor, hvilka oupphörligt
drefvo dem intill hvarandra! O, hur måste icke
en man lida i ett sådant ögonblick!
Den stackars Bernfelt led verkligen n.; sv.
men det var hufvudsakligen af värmen. Tempera¬
turen blef mer och mer tropisk, han längtade
obeskrifligt, trots det behagliga granskapet med
Adéles lilla runda nacke, som han hade godt till¬
fälle att närmare studera, att få komma ut, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
