Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 132 —
vred på ett olycksbådande nervöst sätt sina vigsel¬
ringar.
»Min bästa fru von Linden,» sade hon med
ett leende af ilsken skämtsamhet, »nu måste jag
banna er litet, — ni får verkligen icke taga er så
långa hvilostunder som nyss.»
Adéle var, som i allmänhet fylliga och lifliga
blondiner, mycket hetsig till lynnet, och hennes
vrede flammade genast upp, lika fräsande som
oskadlig.
»Jag visste inte att jag hade åtagit mig någon
slafvinnetjenst, der jag ej hade rätt att disponera
öfver. min tid,» sade hon och spilde en half grädd¬
kanna öfver sin klädning, något som ingalunda
stillade hennes vrede.
»Nej, min bästa fru von Linden, det har ni
visst icke,» sade generalskan och kämpade ursin¬
nigt för att ej släppa ifrån sig det skydd, hon i sin
lugna värdighet hade emot Adéles vrede. »Det
fins ingen här, som inte har så fri dispositionsrätt
öfver sin tid, att hon inte när som helst kan lemna
oss, om hon så behagar.»
Detta svar förekom Adéle som höjden af oför¬
skämdhet. Hon kunde i sin häpna vrede icke hitta
på ett lämpligt svar; men hon kände någonting katt¬
likt i sina mjuka, fina fingerspetsar och alla hennes
känslor af ondska koncentrerade sig nu i ett enda
tigeraktigt begär, att få klösa generalskans ståtliga
näsa med dessa små fingerspetsar. Hon kufvade
emellertid detta begär och nöjde sig med att ett
par gånger öppna munnen till en kippande ansats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
