Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 209 —
skall heller aldrig undra öfver qvinnor, som taga
ett sådant steg... Ack, min Gud, måste det då
vara med priset af vår frid, vårt samvetslugn, som
vi lära oss fördragsamhet och menniskokärlek?
Det förefaller mig, som om jag aldrig mera skulle
kunna säga ett hårdt ord om någon .... eller tänka
ovänligt... som skulle jag blott beklaga och hjelpa
och älska alla som lida och synda!...
Fröken Stjerne besökte Caroline under begge
dessa dagar och satt ett par timmar qvar hos
henne och samtalade. Hon och Caroline hade för
hvarandra fattat en af dessa plötsliga vänskaps¬
känslor, som ibland pläga uppstå mellan qvinnor;
för en fjorton dagar sedan kände de ej hvarandra,
hade knappast hört hvarandras namn, och nu gåfvo
de hvarandra med den innerligaste tillförsigt de
intimaste förtroenden ur deras förflutna och när¬
varande lif. Det var dock mest Caroline som
talade; hennes nuvarande upprörda själstillstånd
drog omedvetet till sig både hennes eget och fröken
Stjernes intresse, och fröken Stjerne lyssnade på
hennes utgjutelser med detta innerliga, tysta del¬
tagande, som på ett nästan försåtligt sätt fram¬
lockar förtroenden, hvilka man sedan knappast
skulle ha velat gifva. Fröken Stjerne hvarken
klandrade Caroline eller förvånade sig öfver henne;
hon höll inga tröttande förmaningstal, hon endast
omgaf henne med en smekande sympati, ett del¬
tagande i hennes smärta, utan att fråga ’ efter
hvarifrån den härledde sig, som verkade likt ett
läkemedel på Carolines oro och samvetsqval.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
