Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226 ¬
för att taga en grundlig hämnd på expeditions¬
sekreteraren, vände hon sig tvärt om, letade upp
den sämsta plats hon fick tag i och satte sig der.
Men detta kunde grefvinnan icke tillåta; hon skyn¬
dade genast fram och bad öfverstinnan för all del
stiga längre fram. Denna var emellertid omed¬
görlig; hon försäkrade gång på gång med en snabb¬
het, hvari låg något verkligt döfvande, att just
ifrån den plats hon valt skulle hon se alldeles ut¬
markt... utmärkt ... alldeles... alldeles... ut
märkt... Grefvinnan försökte att hålla i sig, men
öfverstinnan blef till slut så högröstad och lät så
hes och hämndgirig, då hon utslungade sina tack¬
sägelser, att den stackars unga frun kände sina
krafter aftaga och slutligen återvände till sin plats,
lemnande öfverstinnan att tillbringa en angenäm
afton, upptagen som hon var af glada och mennisko¬
vänliga tankar.
Eleonor hade fått sin plats uppe i ett hörn,
och framför henne satt ett ovanligt stort och bredt
fruntimmer, som undanskymde hela scenen. Men
Eleonor var till den grad beskedlig och foglig, att
det icke ens föll henne in att tänka att det varit
bättre om den feta damen suttit bakom och hon
framför.
De tre oskiljaktiga fröknarna von Linden sutto
på andra stolraden, ditförda af expeditionssekre¬
terarens återuppväckta slägtkärlek. Ett stycke ifrån
dem satt öfverstinnan, och de böjde sig genast
emot henne, alla tre på en gång, och frågade, alla
tre med samma medlidsamt sjunkande tonfall i
SERNER
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
