Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rösten. »om hon inte mådde bra, hon såg så blek
ut?» Öfverstinnan bedyrade tre gånger å rad, —
en för hvarje fröken — att hon mådde utmärkt.
I detsamma trampade någon på hennes fot, och
detta kom henne att ännu ifrigare och ilsknare
bedyra att hon mådde utmärkt.
Nu gafs tecken att allt var färdigt och ridån
drogs upp.
Baron Dentow, med hvilkens monolog pjesen
började, utmärkte sig icke genom någon synner¬
ligen liflig eller själfull uppfattning af sin roll;
men då Caroline kom in blef det en helt annan
fart i spelet. Det fans också ingen i hela säll¬
skapet, som icke erkände att hon var utmärkt
vacker och spelade som en fulländad aktris.
Öfverstinnan erkände det till och med i så hög
grad, att hon för sin del tyckte att fru Ekestam
passade mycket bättre till skådespelerska, än till
hustru åt en allvarlig vetenskapsman och moder
åt fyra barn. I hastigheten fördubblade hon an¬
talet barn, men hon gjorde det alldeles omedvetet.
I vissa själstillstånd gjorde öfverstinnan ofta, då
hon skulle meddela fakta, sådana der små omed¬
vetna utflygter i fantasiens rike.
Äfven Adéle var förtjusande och vann mycket
bifall. Hennes hofmarskalk, som lyckats skaffa
sig plats på första raden, var hinryckt och appla¬
derade, grinade och lorgnetterade af alla krafter.
Bredvid honom satt en gammal nåd, som visser¬
ligen icke var sa 6fvervildigad af Adéles behag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
