Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jr 235 dör
Han såg på henne med en forskande blick.
Det var någonting i hennes ton, som skrämde
honom. Men hon märkte ej denna blick; hon
upprepade blott på samma sätt som nyss: låt oss
dansa festen ut!
De skyndade till danssalen. De sågo icke
menniskorna omkring sig, tystnaden derinifrån,
känslan af att vara ensamma i ett brusande men¬
niskovimmel följde dem ända hit. Baronen lade
sin arm kring hennes lif, tryckte henne hårdt intill
sig och dansade ut. Caroline höll hela tiden sina
ögon slutna: Och medan hon dansade så här,
utan den minsta känsla af kroppens tyngd, lätt
sväfvande som i drömmen, hade hon hela tiden
en underlig förnimmelse af att någonting snart
skulle hända; att taket skulle störta öfven dem,
att ljusen skulle fatta i hennes klädning, att någon
skulle skrika eller dö bredvid henne...
Dansen fortgick länge och mycket lifligt.
Adéle hade naturligtvis utsett löjtnant Bernfelt till
sin kavaljer i första valsen. Löjtnanten blef, ju
längre det led mot morgonen och ju häftigare han
dansade, mer och mer öm och känslofull, med en
lätt anstrykning af vemod, som klädde honom ut¬
märkt. Han talade om sin ensamma, oförstådda
barndom och ungdom. Han betraktade melan¬
koliskt sin ena stöfvelspets, under det han i korta,
halfuttalade meningar beklagade sig öfver tom¬
heten i det lif han förde, — en tomhet, som icke
kunde annat än väcka längtan efter ett hem,...
Cs in.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
