Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 236 —
Och härmed bet han häftigt i mustascherna,
öfverväldigad af sinnesrörelse.
Adéle fick tårar i ögonen och hennes hjerta
svälde af ömhet. Hon försökte att trösta honom
och bad honom, att alltid betrakta hennes hem
som sitt eget och henne som en trofast, oför¬
änderlig vän.
Han tackade henne med ett höstlikt leende.
Hon, så älskad, så omgifven af beundran och vän¬
skap, kunde likväl ej förstå hvad det ville säga
att vara ensam och oförstådd som han.
»Lofva mig,» fortfor han, i det han helt oför¬
beredt lade armen kring Adéles lif och valsade
ut, »att icke glömma bort mig! En hel sommar
kommer att förflyta innan vi återse hvarandra, —
måhända skall ni vid dess slut icke ens erirra
er att en så obetydlig varelse som jag finnes till.»
Han valsade så häftigt, att Adele af idel and¬
täppa icke kunde försäkra honom om varaktig¬
heten af sina känslor annat än genom häftiga
handtryckningar.
»En hel sommar är en lång tid... hvem vet
hvad som derunder kan hända,» han fann det
lämpligt att sätta sig in i en ung krigares afskeds¬
stämning, och hans välvilliga fantasi hjelpte honom
att förbinda några möjligen hotande faror med den
fältmanöver, hvari han skulle deltaga, »mahanda
ska’ vi inte mera aterse hvarandra.»
Adéle försökte att uttrycka sig i samma stil
som löjtnanten, men hon var så andfådd, att hon
icke kunde annat än pusta och bedja honom stanna.
RRTPNeMPETERYiMiccining
BGMONietS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
