Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PO 263 see
då jag ännu var ung och fri. Jag skulle då ha
älskat dig, mer än du ens kan ana eller förstå,
ty det fins emellan oss en gränslös sympati, och
det var derför vi, i trots af allt, måste älska hvar¬
andra... Men nu ä det för sent. Min kärlek
till dig blef en sorg, i stället för en lycka... en
storm, som brusade fram öfver mig, och om den
också inte alldeles krossade mig, så har den härjat
mitt lif och gjort mig gammal för alltid. Har du
sett en höstdag, då solen skiner? Man tycker att
det ännu ä’ sommar, luften ä’ så ljum, träden 4’
ännu lummiga... men så mulnar det... och da
blir allting grått och kallt, man känner att som¬
maren ä förbi och att det verkligen ä höst. Så
ä det också med mig. Så länge jag älskade dig,
utan att vi uttalat vår kärlek, kände jag mig ännu
ung och lifskraftig... men d& det kom ånger och
fortviflan i min kärlek, då slocknade den, och i
den” kulna, vemodiga tomheten inom mig, känner
jag nu som full höst... Der har du min kärleks
saga.»
Han svarade ej. Den okufliga, lidelséfulla
smärta, som sönderslet honom, kunde ej fatta hen¬
nes resignerade lugn annat än som en fullkomlig
likgiltighet. Han böjde, liksom samtyckande, sitt
hufvud och stirrade envist inåt skogen. Så stodo
de en stund orörliga i den ljudlösa, stämningsfulla
aftontystnaden, som kom dem att nästan tycka sig
höra suset af de känslor och tankar, hvilka stor¬
made inom dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
