Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
egies 298 eax
»Férfarligt! Han, om någon, måtte väl ha en
hemlig sorg?»
»Det vet ni väl att han har,» svarade löjt¬
nanten och såg nästan förebrående på Adéle.
»Hva’ tjenar det till att vi två spela för hvar¬
andra? Nog vet ni, lika väl som jag, att d’ä’ hans
olyckliga tycke för... för... ja ni vet hvem jag
menar, som gör honom så förtviflad? Vänta ska’
ni få höra hvad han vidare skrifver: ’Du tycker
nog att mitt bref inte hör till de mera lefnads¬
glada, men om du visste hvad jag känner, skulle du
inte undra deröfver. Jag kan inte glömma, min¬
nena förfölja mig som spöken, och om jag hade
mod... ja, så var det ingenting mer... jo, till
sist ber han också att jag ska’ helsa till våra
gemensamma stockholmsbekanta, — således också
till er, fru von Linden!»
»Tack,» svarade Adéle med en djup suck. I
sin nuvarande sinnesstämning var hon mycket
böjd att känna deltagande för baronens sorg, men
på samma gång genomfors hon af en vemodig,
otydlig tanke: hvarför var det icke henne, Adéle,
han älskade så? Hvarför skulle löjtnanten rida här
bredvid henne, lugn och nöjd, och tydligen icke
alls plågad hvarken af minnen eller längtan? Det
skulle varit ljuft att ha blifvit älskad som Caroline...
Hon drog ånyo en djup suck, hvilken för¬
anledde löjtnanten att också sucka. Men hur det
var, hade denna ridtur i det vackra vårvädret en
allt för glad pregel, för att de länge skulle kunna
öfverlemna sig åt sorgsna betraktelser. De började
IseRasheererehcoe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
