Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ånyo att tala om Caroline och baronen, lofvade
hvarandra att hvar och en på sitt håll försöka
»muntra upp» dem, och kommo så småningom in
i denna sjelfbelåtna, rörda sinnesstämning, hvari
deltagandet för andras sorger så lätt försätter oss,
då vi sjelfva äro nöjda med vårt lif.
Emellertid hade de under detta samtal blifvit
alldeles skilda från det öfriga sällskapet. Adéle
blef något häpen, då hon upptäckte att hon var
ensam med löjtnanten; hon antog att dessa upp¬
repade téte-å-téter icke skulle väcka friherrinnan
Dahlheims gillande.
»Låt oss rida fortare!» utropade hon och slog
till sin häst. »Vi ha ju kommit alldeles efter.»
Men löjtnanten var icke hågad att rida fortare.
Det roade honom att se Adéle orolig, och han höll
hela tiden in sin häst med pojkaktig retsamhet,
medan Adéle jagade på sin.
De redo en stund tysta. Adéle blef allt ifrigare,
och löjtnanten sneglade på henne med en skälm¬
aktig och retsam blick.
Plötsligen höll Adéle in sin häst och pekade
med ridspöt inåt skogen. |
» Vänta!» utropade hon lifligt. »Vi ska’ rida
genom skogen. Der går en gångstig, om vi följer
den, genskjuter vi hela sällskapet och kommer förr
till landsvägen än de.»
»Men för att komma in i skogen, måste vi
rida öfver det der diket, och det tycker jag ser
betänkligt ut,» anmärkte löjtnanten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
